Alster..

O någon orkar läza:

Jag minns när jag år 2006 såg Times årliga nummer där de rankar årets viktigaste personer. Den man eller kvinna som rankas på första plats hamnar då på omslaget och detta år var det någon alldeles speciell. Personer som politiker, nationalekonomer och vetenskapsmän är de som brukar avbildas på det prestigefyllda omslaget men 2006 var det någon helt annan. I reflektionen av ett glansigt omslag fanns nämligen ”YOU”. Omslaget bestod av en datorskärm med ett YouTube-fönster i spegelpapper. Detta reflekterade alltså läsaren själv, mig. Motiveringen på förstasidan: ”You control the information age. Welcome to your world.”

Det är precis detta jag tänkte reflektera kring. Hur individen skapar sitt eget personliga mediaflöde och hur detta tar sig uttryck i videoessän som medium.

Jag äger en estetik och ett inre tankeflöde som formas och omformas inom mig. Jag har personlighet, jag är en individ och mina känslors komplexitet och flerfaldiga dimensioner finns inom mig, de vill ut. Jag finns även där ute, jag är publik och en del av allt annat, ett sammanhang. Jag är open source och jag vill ge dig mig och den sanna bilden av mig. Individ/kollektiv – sociala plattformar, vi är det nya superklustret. Jag väljer att formas av dig, er och andra, ni är mitt flöde[1]. Som flöde skapar ni mig, mina tankar, min kultur och min bakgrund samtidigt som jag skapar flödet. Ni finns i min förlängning. Där det finns medium och teknik som jag behärskar, behandlar och formar som mitt inre, fragmenterat och multidimensionellt. Här finns inga regler, bara ramar och kod som jag bygger till mitt eget medium/min egen kanal[2].

En stillbild av en död katt, nyhetsuppläsning, q[-'.'-]p och en barnvisa blir min egen virtuella verklighet. En videoessä, lika abstrakt och svårfattlig som jag. Jag skapar mitt eget flöde och mitt eget medium. The medium is the message[3]. Mitt medium är mitt budskap som jag delar med dig. Tillsammans i cyberspace redigerar och reviderar vi vårat flöde, våra essäer. Vi skapar det, vi vidarebefordrar det och bygger om det. Vi är ett kretslopp, vi är organiska och vi är proteser. Precis som modernisterna var hopkopplade via tåg är vi hopkopplade genom kod och ur den springer vi fram snabbare än ljuset.

Jag lovar att bli roligare snart..