26 okt. 2010
l@ur3nt
och hunratusentalstriljoners1000000000000000:- frågan är: what is loooove?!
min iakttagelse lyder:
..eller nej det blir nog ingen iakttagelse för jag har ingen koll. inget span för den delen heller. hähä. men om du orkat läsa såhär långt(hoppas ingen har det för nu kanske det blir liite för perzonal för att posta) så har jag några funderingar i alla fall. jo, är det möjligtvis kanske kanske så att jag är ett djur som behöver närhet och inte kärlek?
eller frågan är snarare om jag kan bistå med såndära kärlek, alltså kärlek som i "vi vill hålla varandra i hand så länge vi lever"-kärlek. kan inte påstå att det lockar.
USCH
snoozer looser in confusion
ball titel va?
fast inombords känns det inte så jävla ball ska jag säga!
vet ni främlingar där ute vad jag vill?
snälla om ni vet det så kommentera på inlägget. vad tror ni, eller liksom vad borde jag göra av mitt liv?
alla tips är välkomna!
några förslag från min sida är iaf:
-chilla på en karibisk ö
-flytta till NY
-plugga något????
-lära mig tyska superordentligt
------------
ni kanske har några egna förslag också?
hör av er isf..
20 okt. 2010
Alster..
O någon orkar läza:
Jag minns när jag år 2006 såg Times årliga nummer där de rankar årets viktigaste personer. Den man eller kvinna som rankas på första plats hamnar då på omslaget och detta år var det någon alldeles speciell. Personer som politiker, nationalekonomer och vetenskapsmän är de som brukar avbildas på det prestigefyllda omslaget men 2006 var det någon helt annan. I reflektionen av ett glansigt omslag fanns nämligen ”YOU”. Omslaget bestod av en datorskärm med ett YouTube-fönster i spegelpapper. Detta reflekterade alltså läsaren själv, mig. Motiveringen på förstasidan: ”You control the information age. Welcome to your world.”
Det är precis detta jag tänkte reflektera kring. Hur individen skapar sitt eget personliga mediaflöde och hur detta tar sig uttryck i videoessän som medium.
Jag äger en estetik och ett inre tankeflöde som formas och omformas inom mig. Jag har personlighet, jag är en individ och mina känslors komplexitet och flerfaldiga dimensioner finns inom mig, de vill ut. Jag finns även där ute, jag är publik och en del av allt annat, ett sammanhang. Jag är open source och jag vill ge dig mig och den sanna bilden av mig. Individ/kollektiv – sociala plattformar, vi är det nya superklustret. Jag väljer att formas av dig, er och andra, ni är mitt flöde[1]. Som flöde skapar ni mig, mina tankar, min kultur och min bakgrund samtidigt som jag skapar flödet. Ni finns i min förlängning. Där det finns medium och teknik som jag behärskar, behandlar och formar som mitt inre, fragmenterat och multidimensionellt. Här finns inga regler, bara ramar och kod som jag bygger till mitt eget medium/min egen kanal[2].
En stillbild av en död katt, nyhetsuppläsning, q[-'.'-]p och en barnvisa blir min egen virtuella verklighet. En videoessä, lika abstrakt och svårfattlig som jag. Jag skapar mitt eget flöde och mitt eget medium. The medium is the message[3]. Mitt medium är mitt budskap som jag delar med dig. Tillsammans i cyberspace redigerar och reviderar vi vårat flöde, våra essäer. Vi skapar det, vi vidarebefordrar det och bygger om det. Vi är ett kretslopp, vi är organiska och vi är proteser. Precis som modernisterna var hopkopplade via tåg är vi hopkopplade genom kod och ur den springer vi fram snabbare än ljuset.
Jag lovar att bli roligare snart..
Jag minns när jag år 2006 såg Times årliga nummer där de rankar årets viktigaste personer. Den man eller kvinna som rankas på första plats hamnar då på omslaget och detta år var det någon alldeles speciell. Personer som politiker, nationalekonomer och vetenskapsmän är de som brukar avbildas på det prestigefyllda omslaget men 2006 var det någon helt annan. I reflektionen av ett glansigt omslag fanns nämligen ”YOU”. Omslaget bestod av en datorskärm med ett YouTube-fönster i spegelpapper. Detta reflekterade alltså läsaren själv, mig. Motiveringen på förstasidan: ”You control the information age. Welcome to your world.”
Det är precis detta jag tänkte reflektera kring. Hur individen skapar sitt eget personliga mediaflöde och hur detta tar sig uttryck i videoessän som medium.
Jag äger en estetik och ett inre tankeflöde som formas och omformas inom mig. Jag har personlighet, jag är en individ och mina känslors komplexitet och flerfaldiga dimensioner finns inom mig, de vill ut. Jag finns även där ute, jag är publik och en del av allt annat, ett sammanhang. Jag är open source och jag vill ge dig mig och den sanna bilden av mig. Individ/kollektiv – sociala plattformar, vi är det nya superklustret. Jag väljer att formas av dig, er och andra, ni är mitt flöde[1]. Som flöde skapar ni mig, mina tankar, min kultur och min bakgrund samtidigt som jag skapar flödet. Ni finns i min förlängning. Där det finns medium och teknik som jag behärskar, behandlar och formar som mitt inre, fragmenterat och multidimensionellt. Här finns inga regler, bara ramar och kod som jag bygger till mitt eget medium/min egen kanal[2].
En stillbild av en död katt, nyhetsuppläsning, q[-'.'-]p och en barnvisa blir min egen virtuella verklighet. En videoessä, lika abstrakt och svårfattlig som jag. Jag skapar mitt eget flöde och mitt eget medium. The medium is the message[3]. Mitt medium är mitt budskap som jag delar med dig. Tillsammans i cyberspace redigerar och reviderar vi vårat flöde, våra essäer. Vi skapar det, vi vidarebefordrar det och bygger om det. Vi är ett kretslopp, vi är organiska och vi är proteser. Precis som modernisterna var hopkopplade via tåg är vi hopkopplade genom kod och ur den springer vi fram snabbare än ljuset.
Jag lovar att bli roligare snart..
6 okt. 2010
En glimt in i en taxi
Japp som du ser så är allt exakt som hemma. Det vill säga: en bunt fulla sthlmare i allsångar sig till lady gaga.
ÄNTLIGEN! (i Nobeltider och allt)
Tvi ,åh tvi, åh tvi, jag har inget internet!!!
Först mös jag, lyssnade jag på radio, läste hela vice(t.o.m skinnema) sen insåg jag att jag inte funkar utan min digitala person. Jag är kluven i två, en sorts schizofren. Min digitala sida skälver och krymper, ett hål växer inom mig. Jag döpte till och med mitt skolprojekt till en smiley.
..Så nu sitter jag på Möllans omysigaste fik och surfar ikapp all förlorad tid. Uppdaterar statusen på fejjan varannan minut och stalkar folk som aldrig förr. Löövez it.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)