Idag grät jag nästan när jag var på väg ner för de slingriga gatorna. Det var inget speciellt jag såg utan allt, allt. Inte en endaste gata lämnades för nästa utan att den gjort intryck på mig. Förfallet, tanterna i små svarta A-linjeformade kappor, utsikten, den röda solen på floden och de nästan alldeles för kitchigt vykorts-pitoreska små fönsterna kantade med tvätt på tork. Den där kärleken till en stad som så ofta beskrivs i böckerna, den kände jag. Det ilade till i magen som när man är kär.
Soundtracket:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar